Vi fryser och fryser och fryser! Tänk dig 12 grader ute och ingen isolering på huset. Då får du blåa tår och skallrande tänder! Det skiljer sig inte så mycket från Sverige, det här!
I början av veckan åkte vi in till Melbourne och var där i några dagar. Vi bodde hos Malins vän Åsa och hennes familj, och hade det jättetrevligt med barnen där. :) På måndagkvällen träffade vi Emilia och drog med oss till detta underbara ställe: en chocolateria!! Vi njöt i fulla drag av choklad i överflöd!
"Chocolate shall be your Salvation"
Idag är min sista dag och vi bestämde oss för att trotsa regnet och ändå ta bilen på Great Ocean Road. Det klarnade upp efter några timmar, så jag fick några fina turist-bilder. Vi käkade fish 'n' chips och begav oss hemåt igen.
Men... Uppenbarligen har vi inte haft tillräckligt med drama på den här resan, så ett nytt äventyr var ju att vänta. Vi sätter oss i bilen och Malin vrider om nyckeln och... INGENTING! Vi tittar på varandra och fnissar nervöst och försöker igen. Och igen. Inget händer. Precis utanför sitter två män och dricker kaffe och tittar intresserat. Vi börjar bli lite nervösa på riktigt nu!
Till slut reser sig männen upp, hämtar sin kompis och säger åt oss att öppna motorhuven. -Yes, Sir! Vi sitter där och flinar medan de tar fram skiftnycklar och börjar banka på saker, tydligen är de mekaniker de här nissarna! Efter många om och men startar bilen och vi kan rulla vidare...
Vi har båda gjort löften idag att ALDRIG mer behöva sitta strandsatta i en håla mitt ute i ingenstans. Vi ska aldrig mer behöva fnissa som två hjälplösa stadsfjollor, och behöva hoppas på hjälp från snälla lokalbor.
Vi ska lära oss hur bilar fungerar. Det är bara att öppna motorhuven och börja banka...
Att våga ta emot hjälp är något av det största man kan lära sig, oavsett vad det handlar om. Så det så.
SvaraRaderaShit vad kul det hade varit att stå med bilproblem mitt ute i ingenstans. Men ni fuskade litet, det fanns ju folk där.
HAHAHHAHAHA! :D
SvaraRadera